• Min stroke

Skrev sporadiskt dagbok dom första åren. En jobbig läsning men tänkvärd.

 

2008-10-12

Varje morgon jag vaknar ligger jag kvar en stund i sängen med stängda ögon, Jag låtsas att allt är som förut, att jag ska studsa upp ur sängen och rusa iväg till jobbet. Det första jag ser när jag öppnar ögonen är kryck-helvetet och fotskenan, Satan lurad igen.

 

 

2008-10-17

Hmmm, det var just det, jag har aldrig haft något tålamod, det gör allt så mycket knepigare. Men just nu handlar det mer om att försöka hitta en mening med allt när det går så förtvivlat långsamt allting. 

 

2008-10-20 

Vill du bada? Frågade personalen på avd 80. Bada!!!!! Ja vi har en rehab-bassäng med lift, det skulle väl vara skönt? Jag satt i min rullstol, hade stått upp med stöd ett par gånger. I mitt gamla liv älskade jag vatten. Jag var mer under vattnet än över, jag var mer i vattnet än på land. Gick på konstsim och tog alla simmärken som fanns.

 

Så självklart ville jag bada. Mamma tog med min baddräkt till avdelningen och en av personalen rullade ner mig till badet. Jag fick byta om och fick hjälp att flytta över till en "bad-rullstol" Jag slapp åka lift utan kunde gå nerför trappan med ledstång själv.

 

Vilken härlig känsla när det varma vattnet omslöt min kropp!!!! Rusig av välbefinnande kastar jag mig ut och tar ett simtag. -Men vem kliar mig i nacken? Jag försöker ställa mig upp och ser hela min vänstra kroppshalva flyta upp till ytan. Jag börjar gråta, känner mig så liten, maktlös och värdelös.

 

Badpersonalen försökte trösta, det blir bättre säger dom och du får nog ställa in dig på att kunna utföra hundsim!!!! Aldrig aldrig tänker jag. När jag varit iväg till badet några gånger så säger min favorit-badflicka till mig. -Kom hit i morgon kl 13:00 då har du och jag badet för oss själva, så kan vi träna på att simma!!!!!

 

Dagen efter kommer hon med armpuffar med Nalle Phu på. Urfåningt men numer är jag härdad jag har ju varit med om det mesta. På med armpuffarna och jag börjar traggla fram och tillbaka i 10-meters bassängen. Efter en timme simmar jag själv bröstsim utan puffar. Nu gråter jag glädjetårar istället. I fortsättningen när jag badar kom alltid någon personal för att beskåda mitt mirakel, något som borde vara omöjligt fungerade, härligt!!!

 

 

2009-04-03

Hur gör man?

Sitter som ett miffo och viker tvätt, det blir absolut inte som jag vill, är van vid att det ska vara

slätt och snyggt. Badlakanen ligger som små korvar på bänken, tröjjorna i små bollar, strumpor går bra, blir små fina rullar. För att inte tala om hur sängen ser ut när jag "bäddat" den, man man tro att en 4-åring varit i farten. Försöker blunda för att slippa se skiten nertill på toa-dörren. blundar för röran av skor i hallen, blundar för strykhögen som väntar.

 

Inte lätt när man i 42 år i det närmaste varit perfektionist, van att ha det snyggt och perfekt omkring sig. Van att orka fara runt i 180 och göra 5 saker sammtidigt. Nu måste jag vila efter att ha vikt halva tvätthögen (jo det är väl lite trist också::))

 

Men jag märker att det går lättare och lättare att acceptera frågan är, är det bra eller dåligt?

 

2009-05-14

Hade en stor hjärnblödning i högra hjärnhalvan i feb förra året. Låg neddrogad i 8 veckor på IVA då trycket i hjärnan var så högt fick även en shunt inopererad. Vänstra kroppshalvan var förlamad då dom väckte mig, läkarna hade sagt till min familj att jag förmodligen aldrig mer skulle kunna gå eller kunna bo själv, blödningen var precis där benfunktionen i hjärnan finns.

 

Blev sedan förflyttad till en rehab avdelning på Danderyd där en lång process påbörjades. Första halvåret satt jag i rullstol. Efter 1 år bodde jag hemma;  jag hade hjälp med golven var 3:e vecka av hemtjänsten. Har en familj som ställer upp till 100% följer med mig och handlar mm. Gick igenom hela rehabkedjan och var precis klar att börja arbetsträna då....

 

Jag ramlade igen och faller på huvudet, vänster sida den här gången, som tur var är jag inte ensammen hemma, för jag tuppar av.

 

Får en stor blödning precis utanför hjärnihinnorna men dom är tvungna att operera igen. Efter 2 veckor tappar jag talet får knappt ur mig ett ord allt låter bara gurgel gurgel, fruktansvärt. Ny röntgen, igen. Det visar sig att jag är väldigt svullen på vänster sida och att det kommer att lägga sig. En vecka senare är pratet tillbaka tackochlov.

  

Blir tillbakaskickad till min gamla rehabavdelning för utredning av den nya skadan (det finns mycket gammla tester att jämnföra med) Och igår hade vi möte med alla inblandade och tack och lov, jag är tillbaka på ruta ett. inga nya symtom har kommit och jag blir utskriven i morgon. Men arbetsträning mm får nu vänta tills Augusti den nya skadan måste läka först. Jaja förra sommaren tillbringade jag på sjukhus så jag får försöka se det här som någon slags semester.

 

Varför jag ramlade undrar ni säkert? Jo jag drack kopiösa mängder vin fred+ lörd efter jag fått ok av läkarna och nästan varje gång ramlade jag, mem känslan när jag satt stilla i soffan efter ett par glas vin var underbar jag kände mig "normal" då. Men det är bara att inse, det är inte värt det. Nu har jag alkoholförbud i minst ett halvår till att börja med. Det ska bli skönt:)

 

 

 

2009-06-03 

Åkte förra måndagen in till sjukan på efterkontroll av ett sår i huvudet som inte ville läka. Ett av såren från sista operationen ville inte ge med sig trots att jag käkade 4x6 pencilintabletter i 14 dgr. 

Fick vänta i 2 timmar på att komma in till läkaren, äntligen inne tar hon av mig kompressen och säger ojdå, vänta lite, jag lovade att inte gå någonstans, så kommer hon tbx med överläkaren, han tittar och klämmer lite på såret och säger, du har helt rätt ingen tvekan!!!!INGEN TVEKAN PÅ VADÅ??? Hallå jag sitter här är det inte mig det gäller??? Jaha, du måste läggas in, vi behöver operera, närdå undrar jag? -på en gång jag ska bara ringa lite och fixa en säng!!!!! Jag trodde jag skulle bli galen, hur länge hann jag vara hemma??? Jo 3 jävla dagar, suck.

 

Jaha upp på avdelnngen, du måste fasta utifall det blir operation idag!!! jaja vad ska jag säga? tur jag hann käka frulle!!!Sen tar dom en jäkla massa prover och "försöker" sätta en infart, efter 15 försök lyckas den 4:e personen, jag sa ju att jag var svårstucken!!!!

 

Dag 2 

Det kurrar lite lätt i magen men jag måste fortsätta fasta man vet ju aldrig? Nya prover ska tas den här gången behöver dom benmärg, tydligen kan man på benmärgsvätskan se om shunten är smittad i så fall måste den bort, satan vad ont det gjorde dom sög benmärg mellan 7:e och 8:e kotan, aj aj.

 

Dag 3 

Nu kurrar det så det hörs från magen. Men fasta måste jag, man vet ju aldrig? Känner mig lite lätt svag, konstigt? När klockan är 21 så inser personalen att det blir nog ingen operation idag heller, jag får äta, det var gott:)

 

Dag 4 

Fasta igen man vet ju aldrig!!!duschar med hibiscrubb och får operationskläder. Satan vad långtråkigt jag hade, som tur var hade jag rätt mycket besök under dom här dagarna, exet kom och rullade ut mig till huvud-entren, skönt med luft.

 

Dag 5 

Behöver jag säga att jag skulle fasta? Nu är det plötsligt fart på personalen, jag ska duscha med hibiscrubb, sängen bäddas ren och jag får operationskläder (igen) skillnaden är bara att benen inte bär mig, jag får hjälp in i duschen och en sköterska tvättar mig, jag har absolut inga krafter kvar. Plötsligt börjar tårarna rinna, jag känner mig så jäkla misslyckad, sitter på en förbannad duschpall och blir tvättad med en svamp!!!Jag vill bara dö. Får hjälp in i sängen vill bara att hon ska gå så jag får gråta ifred. Hon torkar mig och klär på mig operationskläderna och stoppar om mig, jag fortsätter att gråta. Nu rullas jag iväg till operation, sköterskan försöker trösta jag orkar inte ens förklara, vet inte vad jag ska säga.

 

Rullas in på en operationssal som är full med personal. Det enda jag säger om och om igen är snälla ta inte bort skall-benet, snälla, vill inte gå med med hjälm hela sommaren.

 

Vaknar upp och känner mig klarvaken, frågor genast syster som övervakar,-Är mitt skallben borta? Ja du hade benröta i det!!!!Går det bra för mig? Får ligga kvar ett par timmar får morfin intravenöst smärtan i huvudet var på gränsen till outhärdig!!!!

 

Blir sen upprullad på en övervakningssal, sov ingenting. Dagen efter får jag eget rum tol. Och nu är jag hemma, med hjälm ska tilläggas, men det är inte så farligt det ser ut som en ridhjälm, alltid lurar jag någon:) Och faktum är jag har aldrig sagt det förrut, den här gången hade jag tur, operationen var på vänster sida men ingenting där är påverkat, så visst jag hade tur. Men alla mina planer är nu upskjutna tills i höst. Men men det löser sig.

 

 

2009-06-12 

Alltså jag vill ju inte hitta någon med hjälm!!!! Men hur sjutton ska jag gå till väga? Vill ju så gärna hitta någon själsfrände att dela vardagen med. Men när jag knappt vågar mig till affären just nu för jag tycker att jag ser ut som ett riktigt tokmiffo med min ridhjälm vad ska då inte andra tycka?

 

Hade precis kommit över tröskeln och accepterat min käpp och dinglande arm och börjat dejta "vanliga" killar. Hur konstigt det än låter så var det ingen som tyckte att det var något att bry sig om, jag är nog fåfäng.Men nu är det en annan sak, utan hjälm är skallen platt där dom tagit benet och det är ju väldigt upphetsande!!!Nä får nog hålla mig inne (nykter hela sommaren) och invänta höstmörkret och plastbenet innan jag ger mig ut på raggarstråk igen, suck

 

2009-06-07
Tänk om min stroke hade kommit om 20-30 år istället!!! Då hade jag fått jobba klart (fått upp pensionen) Slutföra den karriär jag påbörjat. 

Kunnat vara barnvakt till blivande barnbarn, inte behövt skämmas för att be hemtjänsten om triviala sysslor som mina nu pensionerade föräldrar får uträtta. 

Rest till alla dom platser jag nu bara kan drömma om, gå ut och dansa på helgerna (som jag älskade) 

Behålla min hund några år till (hade nog dött under tiden, han var 3 år när jag tvingades sälja honom) Bott kvar i mitt hus (som jag nu sålt, flyttar snart till lägenhet:() 

Kunnat köra min manuella bil som jag älskade tills jag på den naturliga vägen slutat köra, nu är bilen avställd och ute på annons. 

Kunnat och orka engagera mig 100 % på mina tonårsbarn, nu är jag bara med halvhjärtat, framförallt hade inte deras tonårsperiod präglat dom genom att så mycket oroa sig för att deras mamma inte ska klara sig själv. 

Och hade jag varit frisk nu hade jag inte behövt oroa mig så för ekonomin, jag har sänkt min månadsinkomst med ca 20000:-

 

 

2009-07-30
Jag har sedan i våras sålt mitt hus med allt vad det innebär, bokat mäklare välja kostnads-stege, röja och fixa inför visningar. Sprungit på säkert 10 lägenhetsvisningar, budat, kontaktat bank, skrivit kontrakt, ordnat med handpenning, kordinerat flytt och packning, med allt vad det innebär t.o.m korv och dricka till bärhjälpen koms ihåg.

 

Ja nu sitter jag i min lägenhet och det sista av mitt gamla liv är borta. Jag har sålt nästan allt på blocket då jag har fått mycket mindre. Tänk att på några sekunder förändras livet så här!!!!

 

Men positivt är att jag har sagt upp hemtjänsten den här lilla lägenheten kan jag städa själv (visserligen med en hand) och larmet är tillbaka lämnat nu har jag ingen trappa att ramla i.

 

Nu väntar jag bara på att det ska bli september så jag äntligen kan få skallbens-protesen och slippa den förbannat varma hjälmen.

 

Mitt uppi allt det här utan skallben och med hjälm dejtar jag och träffar en skitgo kille, han kommer på söndag igen, jag längtar........

 

 

2009-11-12
Hur hänger man sig i en styv duschslang? Jag kan inte låta bli att fnissa lite. Ligger på psyk
nu efter mitt andra självmordsförsök !!!!!

 

Jo varenda kväll springer kvällspersonalen runt i alla rum och samlar in slangarna. Jag har frågat lite försynt om jag får behålla mina långa skarvsladdar, lakan och persiennsnören men dom suckar bara och svarar inte, konstigt?

 

 

2010-02-09
Dagen idag för 2 år sen tog mitt "normala" liv slut. Ett
liv som var fyllt med aktiviteter, resor, fester, ett intressant jobb, och
frihet i att kunna röra sig och göra det man kände för. 

Jag kommer ALDRIG
ALDRIG att säga att det var bra det son hände. Nu finns jag bara till, men till
vilken och vems lycka? Ja inte är det min egen, bara för mina barn och nära och
kära. Men lycklig det kommer jag aldrig att bli igen.

 

 

2010-02-22
Idag börjar hetsjakten. Jag har varit förskonad under dom 2 år jag varit sjukskriven. Det enda är ett samtal från fk 3 månader efter min hjärnblödning när dom ringde och frågade om jag hade planerat för att börja jobba igen. Jag bara skrattade åt dom, vid den tidpunkten hade jag inte ens stått upp med stöd. 

Får se vad dom säger idag, min läkare har sjukskrivit mig till Aug. Risken är väl att jag blir så arg på mötet så jag får en hjärnblödning till:(

 

 

2010-03-02 

Hur ska jag orka? Det här är inte ett värdigt liv. Förr kunde jag vara orolig för att hålla ett föredrag på jobbet inför ledningsgruppen eller ha ansvaret för en teknisk IT/tele flytt som bara inte fick gå fel, då kostade det miljoner och ett sånt misslyckande accepterades inte. Men allt sådant klarade jag, visst var jag nervös ibland, men mest taggad.

 

Idag klarar jag inte att ta en taxi/ färdtjänst på egen hand för att handla eller hälsa på någon. Rädslan för att inte klara av det har tagit över mig, rädslan för att ramla håller mig i ett järngrepp. Oron för att inte veta om fötterna kommer att snubbla eller fothelvetet kommer att vika sig gör att jag inte går utanför dörren utan någon att hålla i. Jag sitter här i min 2:a som blivit mitt personliga fängelse. Nu är våren på väg min absoluta favoritårstid. Förra våren ramlade jag så här års och fick operera bort skallbenet och gå med hjälm till september. Då tänkte jag hela tiden att nästa vår blir det bättre...

 

Efter 2 allvarliga självmordsförsök på kort tid så har jag insett att jag är odödlig, inget biter på mig och skulle jag försöka igen skulle jag bli inlåst för gott på hispan. Men hur ska jag få åren att gå snabbt tills jag slipper det här personliga fängelset. För första gången i mitt liv önskar jag att jag var minst 25 år äldre då hade det varit lättare att acceptera.

 

 

Långfredag 

Utanför pågår livet. Folk promenerar och cyklar förbi. Jag har funderat i 2 timmar nu om jag ska klara av att gå ner med soporna själv. Jag har ytterligare en ensam dag framför mig, hoppar mellan fb och mp inget händer. Sitter i ett osynligt fängelse. Såg på Aftonbladet att lillen dött endast 52 år gammal, jag avundas honom. Hur i h-e ska jag stå ut att sitta i den här soffan isolerad i 20 år till, ja om jag lever till 64 alltså, tänk om jag blir 100, hemska tanke!!!Nej jag får börja röka igen och hoppas på cancer men det är väl ingen risk jag verkar odödlig.

 

Påskafton 

Känner mig risigare idag ont i halsen och feber men inte en chans att jag stannar hemma från påsk middagen nu har jag varit själv alldeles för länge, visserligen kom Frida igår det är mammahelg, undrar vad jag gjort om hon inte kommit varannan helg?

 

 

6 apr-10 

SMIL möte inne i stan. 

Skulle jag åka iväg själv? Bokade taxi och kom iväg (kors i taket) kom fram alldeles för tidigt men jag kom fram. Själva mötet var en besvikelse eller inte kanske skönt att träffa likasinnade men jag träffar aldrig någon som är som mig, alla går utan miffo-pinne. Ramlade in i grannens fönster när jag klev ur taxin hemma skitbenet var helt bortdomnat och foten vek sig. En granntjej ville hjälpa mig in, faan vad jag känner mig som ett missfoster hela tiden. Banken ringde får inget lån jag tjänar för dåligt, hur faan ska jag pröjsa restskatten, undrar om man har rätt till existensminimum? Mobben kommer inte tbx som är på lagning dom skyller på att jag haft av piggar på batteriet och så är det säkert det mesta blir keff med en hand. Ringde Tele2 för att fråga vad jag kunde göra, visst jag kunde köpa en ny mobbe men då måste jag byta nummer grrrrrr. Frida hjälpte mig att hitta en bilig mobbe så nu har jag beställt en. Jag går ju ändå i konkurs nu.

 

7 apr -10 

Ont i halsen feber, ringde och avbokade träningen, hon blev sur inte så konstigt 2:a veckan på rad. Madelene ligger och sover här har visning på sin lägenhet nu på f.m. Funderar allvarligt på att skita i det här, inte ta livet av mig men ge upp, lägga mig på soffan och inte kliva upp något mer. Ser absolut inget positivt med livet just nu och inte framöver heller. Blir jag inte frisk snart kommer jag att flippa ur, fast jag undrar är jag verkligen sjuk eller inbillar jag mig bara? Kan man känna sig febrig ha ont i öra och hals för att man är deppig? Ja det kanske funkar så tröttsamt är det i alla fall.

 

14 april 2010 

Var till läkaren igår stod inte ut längre hon skrev ut penicillin utan att ta några prover, konstigt!!!! Men hoppas verkligen att det hjälper jag står inte ut längre. Var till psykologen igår hon berättade att hon slutar nästa vecka, hon undrade hur jag ville göra i fortsättningen? Herregud tycker jag berättat tillräckligt för att hon borde förstå att jag egentligen borde vara inlåst eller så tycker hon att jag är ett hopplöst fall. Berättade för henne om hur less jag är och om jag visste att jag skulle lyckas skulle jag försöka igen. Men det lyssnade hon inte på. Nä hon är inte bra men det är skönt att prata av sig. M & p skjutsar runt på mig nu, skitfoten hänger inte med när jag känner mig risig, får skjuts till träningen idag också, det är snällt. Har börjat spela poker på nätet, livsfarligt men ett bra tidsfördriv. Ute börjar det bli vår, min favoritårstid men jag känner ingen glädje mitt liv är verkligen skit hur ska jag stå ut?

 

2010-05-04 

Fortfarande risig, får nog lära mig att leva med en infektion. Var till läkarpsykiatrikern idag bad henne höja mina lyckopiller. Sista tiden eller vadå som jag har känt hela tiden det är ju bara skit, jag hatar mitt liv. Funderar på vad jag har att se fram emot??????????? Vadå framtid sitta i soffan och kolla såpor och spela poker är det ett liv? Satans skit

 

 

 

 

 

 

**********************************************************************************************************************

 

2012-09-04 

Idag mår jag bra. Vändningen kom för ca 1 år sedan då jag vaknade upp på sjukhuset efter mitt 5:e självmordsförsök. Insikten att jag inte kunde ta livet av mig fick mig att ta till mig det citatét jag alltid levt efter "Allting har en mening"

 

Jag insåg att jag var bra på mycket trots allt. Mina barn kunde ha glädje av mig trots att jag är så orörlig och handikappad. Att dom skulle få det bättre utan mig och att jag var en belastning har jag nu insett att det inte stämmer.

 

Jag tackade ja till en el-rullstol som säkert 10 personer i vården försökt pracka på mig under dom här åren. Jag fick nu min frihet och blev självständig, vilken befrielse!!!!

 

Jag gick ett halvår på trafikmedecin på Huddinge sjukhus, inte för att mitt körkort var indraget utan för att jag själv ville veta vad jag klarade av. Efter timmar av tester och psykologiska utfrågningar fick jag köra upp med en trafiklärare i hans bil. Det blev en timmes körning i blandad miljö motorväg, villakvarter, skolor mm. Jag fick behålla lappem med restriktion att köra automat.

 

Jag har jobbat lite också, har hjälpt ett nystartat företag att lägga personal-scheman.

 

Jag har idag kommit till insikt att jag psykiskt mår bättre nu än i mitt förra liv. Förr levde jag bara för att bevisa för alla hur duktig jag var. Jag tog på mig så många olika uppdrag både privat och på jobbet. Idag har jag insett att jag duger som jag är. JÄTTESKÖNT!!!!

 

Hoppas att min historia kan hjälpa någon!!!